German Expressionist Painter and Sculptor, 1880-1938 was a German expressionist painter and printmaker and one of the founders of the artists group Die Brucke or "The Bridge", a key group leading to the foundation of Expressionism in 20th century art. He volunteered for army service in the First World War, but soon suffered a breakdown and was discharged. In 1933, his work was branded as "degenerate" by the Nazis and in 1937 over 600 of his works were sold or destroyed. In 1938 he committed suicide. In 1913, the first public showing of Kirchner's work took place at the Armory Show, which was also the first major display of modern art in America. In 1921, U.S. museums began to acquire his work and did so increasingly thereafter. His first solo show was at the Detroit Institute of Arts in 1937. In 1992, the National Gallery of Art, Washington, held a monographic show, using its existing collection; a major international loan exhibition took place in 2003. In November 2006 at Christie's, Kirchner's Street Scene, Berlin (1913) fetched $38 million, a record for the artist.  Related Paintings of Ernst Ludwig Kirchner :. | The mountain | Lovers (The Hembusses)- colour-woodcut | Hungarian dance | Negro Dance (mk09) | Im Treibhaus |
Related Artists:
Francois Balthazar Solvyns
1760-1824
Giorgio Schiavone
born circa 1433-1504
louis masreliez
Louis Masreliez (Adrien Louis Masreliez) född 1748 i Paris död 19 mars 1810, var en svensk målare, tecknare, grafiker och inredningsarkitekt. Han var äldre bror till ornamentsbildhuggaren Jean Baptiste Masreliez och son till Jacques Adrien Masreliez, också han en ornamentsbildhuggare, som kallats till Sverige från Frankrike för att medverka vid uppförandet av Stockholms slott. Jacques Adrien Masreliez grundade således konstnärssläkten Masreliez i Sverige. Louis Masreliez kom till Sverige 1753. Han började sin utbildning vid Ritarakademien vid 10 års ålder. Vid ritarakademien saknades utbildning i måleri, varför Masreliez inledde studier vid Lorens Gottmans verkstad. 1769 tilldelades han ett statligt studiestipendium som han använde till en studieresa till Paris och Bologna. 1773 lämnade han Bologna och bosatte sig i Paris, där han bodde under åtta år. Han återvände till Sverige 1782, där han blev ledamot av Konstakademien och året därpå professor i historiemåleri. Han blev rektor för akademien 1802 och direktör 1805. Till hans genombrottsverk räknas Gustav III:s paviljong i Hagaparken